En elefant på tangentbordet

Som dyslektiker borde man inte blogga men ändå så bubblar tankarna upp till ytan denna kalla och våta sommar.

Jag tänker ofta på hur mycket snabbare en icke dyslektiker är när hon/han skriver om sina tankar. Men jag tröstar mig med att skrivandet ändå inte tar så lång tid när man en gång fått tankarna i rad. Att sätta tankarna på pränt kräver ju ändå att man tänker först, eller?